Per Jonsson
Kirunasonen Per Jonsson är en av Skandinaviens mest respekterade telemarkskidåkare på friåknings- och big mountain-scenen. Sedan 2011 är han ambassadör för Kero och kan genom våra produkter känna sig hemma, vart än i världen han befinner sig.
1983 föddes Per Jonsson i Kiruna, Sveriges nordligaste stad cirka 20 mil nordväst om Sattajärvi. Uppvuxen i en stad kantad av vinter större delen av året väcktes naturligt intresset för vintersporter hos honom. Som 5-åring började han spela ishockey för Kiruna IF, men efter 15 år tappade han gnistan och drog iväg på äventyr till Kanada istället. I Kanada spenderade han tid med sina telemarkskidor, vilket utvecklades till en ny livspassion. Att sadla om och byta sport förändrade hela Pers liv, idag är han professionell friåkare i telemark och kan stoltsera med att ha vunnit Nordiska mästerskapet i friåkning 2010, 2012, 2013 och 2014.
– Jag hade en klasskompis som åkte telemark och jag tyckte det var så himla snyggt, så jag testade och fastnade. Jag verkligen älskar den surfiga känslan och den frihetskänsla det inger mig. Sen är det ju även väldigt praktiskt när man ska på tur och kan använda samma skidor till det, förklarar Per.
Upptagen med att leva livet
Per beskriver sig själv som killen som är överallt och ingenstans. Han anser att livet är för roligt för att ha tråkigt och tycker att vila det kan man göra i graven. Han lever därför ett väldigt aktivt liv där han vill ta till vara på dagen. Under vintersäsongen är det givetvis prio på telemarkskidåkning med tillhörande skidresor och skidfilmsproduktion med bl.a. Free Radicals. När han inte står på skidorna är det full fläkt med allt mellan cykling, löpning, styrketräning, umgås med vänner och spendera tid ute i naturen. Och så jobbar han ”off-season” på Haglöfs med produktutveckling och marknadsföring. Som sagt; vila kan man göra i graven.
Sotji var rena rama paradiset innan exponeringen
Per reser världen runt, ständigt i jakt på den perfekta skidupplevelsen. För sex år sedan gav han den, på den tiden, okända skidorten Sotji i Ryssland chansen.
– 2008 bestämde vi oss för att åka till Krasnaya Poliana i Sotji. Det här var alltså långt innan de tilldelats OS och skidorten hunnit bli rejält sliten och nedgången. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, men i bakhuvudet hade jag bilden av det Ryssland som jag läst om; fattigdom, alkoholism och hårda attityder. Och om vi säger så; mina fördomar infriades. Det var som att resa bakåt i tiden; ingen kunde engelska och ingen hade någonsin tidigare sett ett par breda puderskidor. Och trots att vi inte kunde kommunicera med dem så tog några invånare oss under sina vingar. De visade oss berget och lärde oss dricka sprit som riktiga ryssar. Vi hade väldigt roliga men annorlunda dagar med dem, men det bästa var helt klart skidåkningen. Snön var magisk, midjedjup varje dag. Höga berg och storslagen natur. Skidåkningen var verkligen i världsklass, långt ifrån vad jag föreställt mig. Det är verkligen trist att Sotji blivit så överexponerat nu, det som synts på tv i år är bara skärvorna av det skidparadis det en gång var, berättar Per.
Big in Japan
– Ett annat roligt skidäventyr jag varit med om utspelade sig förra året. Jag hade blivit bjuden till Japan för att delta i ett skidevent. I bilen på väg upp till berget förvarnade japanerna jag var med att jag skulle förbereda mig på lite uppmärksamhet och autografskrivning. Jag förstod inte riktigt varför, men väl uppe på berget visade det sig att jag skulle ställa upp i en skiduppvisning. Jag blev genast nervös eftersom jag aldrig tidigare deltagit i en skiduppvisning. Jag undrade vad jag skulle göra och fick veta att jag skulle åka snabbt och hoppa i ett hopp. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till och hur stort hoppet var, japanerna sa bara; ”det är bara att åka!”. Ni kan ju tänka er mina tankar i liften upp. Väl framme stod det en kille och väntade på mig. Jag frågade var jag skulle åka och han pekade ner mot en röd pist i stil med lutande parkeringsplats. Jag kollade ner i pisten och får syn på ett hopp i storlek av ett barnhopp i en barnbacke. Jag fattade ingenting, var det verkligen det här jag blivit hitbjuden för? Men det mest surrealistiska av allt var ändå den folkmassa japaner som stod nedanför pisten och väntade på mig. Jag körde den röda pisten i snabb fart, hoppade hoppet och när jag kom ner smattrade japanernas kameror samtidigt som glädjetjuten ekade mellan bergen. De var så imponerade att jag fick göra om allt en gång till. Det måste nog vara det galnaste jag varit med om under min skidkarriär hittills, berättar Per med ett skratt.
Telemark – den kreativa skidsporten
När man tävlar i telemark finns det ett förbestämt ”tävlingsområde” med en start och ett mål, men däremellan får man i stort sett åka hur och vart man vill. När man åker blir man granskad av en domare som bedömer en på linjeval, teknik, aggressivitet, kontroll och flyt. Detta slås sedan ihop till en sammanfattad bedömning. Ju mer teknisk linje man väljer, ju snabbare man åker, ju högre man hoppar – ju bättre är det. Det handlar om att få det riktigt svåra och avancerade att se så snyggt och enkelt ut som möjligt.
– Inför en tävling granskar jag tävlingsområdet och planerar var jag ska åka. Jag memorerar min linje och så tänker jag igenom hur jag vill åka det. För mig handlar det mycket om den mentala biten. Jag måste känna mig lugn, avslappnad och trygg för att kunna prestera bra. I liften upp är jag oftast väldigt nervös och orolig. Det blir därför viktigt för mig att stänga ute så mycket som möjligt och bara fokusera på vad jag ska göra och tänka bort alla andra. Det handlar om att inse sin egen gräns. Vi har alla våra begränsningar, mentala spärrar och nivå, men håller man sig till sin gräns är det oftast då man presterar som bäst. Det gäller att hitta sin linje och hur man vill åka den, förklarar Per.
Filmstjärna på höga höjder
Vintertid när Per inte tävlar i Telemark åker han tillsammans med olika gäng land och riken runt för att hitta den bästa snön och förhållanden för schyssta skidfilmer. Ett av gängen kallar sig Free Radicals och har filmat i Alperna, Sverige, Norge, USA och Kanada, för att bara nämna några.
– Innan vi bokar in resan kollar vi upp vädersidor för att försöka lista ut var det kan vara bäst förhållanden de närmaste dagarna och veckorna. Vi försöker hitta områden där snön är bra och det inte är så mycket människor. Detta eftersom vi inte vill ha andra spår i bilden än våra egna. Själva inspelningsdagarna börjar givetvis med att bestiga berget, i 99 % av fallen tar vi oss upp till fots, det är sällan vi blir eskorterade med helikopter. Dagarna består till större delen därför av en hel del pulsande i snö. Kameramannen filmar oftast från motsatt sida av berget för att få bästa vinkeln. Kommunikationen med honom sker via kommunikationsradior, när man är redo meddelar man honom, åker ner och han filmar åket. Det kanske låter enkelt och på film ser man ju bara den roliga biten, men det kan vara enormt frustrerande och framförallt tidskrävande, klargör Per.
Norrland är kärlek och Kero är Norrland
Idag bor Per i Stockholm, men som Kirunagrabb i grunden har Norrland en given plats i hans hjärta. Och det är just det han uppskattar med Kero; att han kan ta med sig Norrland vart han än i världen vänder sig. Förutom att han känner sig hemma med Keros produkter tycker han att de håller högsta kvalitet, har snygg design och att han kan identifiera sig med deras varumärke.
– Produkterna har en tilltalande enkelhet med en clean och tidlös design. Jag tycker Kero är genuint och jag uppskattar att människorna bakom verkar brinna för produkterna. Mina läderarmband tar jag aldrig av mig, mina Kero x Denim Demon åker bara av när jag sover och när jag är ute på skidresor finns alltid halsväskan med mig. För mig är det en ära att vara Kero-ambassadör, avslutar Per Jonsson.
