Yrjö grundade Kero

En dag 1929 när Yrjö stod och arbetade i sitt lilla jordbruk fick han oväntat besök av en finländsk man. Mannen hade färdats från andra sidan älven för att erbjuda sina tjänster inom garvning och skinnberedning. Yrjö och hans far slog sina kloka huvuden ihop och beslutade sig sedan för att klippa till. De hade där och då ingen aning om hur beslutet skulle komma att påverka hela vår släkt och by.

I EN SVUNNEN TID, idag ganska svår att föreställa sig, startade Yrjö upp garveriet i Sattajärvi. Om vintrarna färdades han med spark eller häst och om somrarna med cykel, för att kunna ta sig till sina kunder och återförsäljare. I takt med att intressenterna växte insåg Yrjö att han behövde ett bättre färdmedel. Han beslutade sig därför att köpa ett ”öva-hjul”; en liten puttrande motor som fästes för att driva cykelns främre hjul. Det var en stor investering och för att ha råd bildade han tillsammans med ett par andra bybor ett bolag. Med tid insåg dock Yrjö att färdsättet inte var hållbart, motorn var för klen i uppförsbackarna. När A-Forden kom ut på marknaden var han säker på sin sak, han behövde den. Det var en stor men nödvändig investering. Nu kunde han färdas bättre och längre, oavsett årstid. En värld full av nya möjligheter öppnade sig och han tog sig till vintermarknaderna runt om i länet.

SOM DEN KLIPPSKA AFFÄRSMAN han var hade han en uttalad filosofi om att varornas omsättning var det viktigaste. Osålt lager var detsamma som dött kapital. Under sina marknadsresor såg han därför till att komma hem med så lite som möjligt, det som inte såldes gjorde han byteshandel av. De tillbytta varorna sålde han sedan i butiken i Sattajärvi. Byteshandeln ser vi spår av än idag genom de varor Kero säljer som inte är deras egna.

Sonen Bertil berättar:

– På slutet av 50-talet följde jag som ung grabb med far till vintermarknaden i Jokkmokk. Det blev över en del stövlar när marknaden var slut. I ett stånd i närheten såg far ett parti damkappor som råkat ut för samma öde. Han bytte till sig damkapporna, tryckte in dem i bilen och vände hemåt. Bakom bytet låg hans tidigt uttalade filosofi om att omsättningen på varorna var det viktigaste. Man skulle aldrig ligga med osålt lager, det är dött kapital. Nu fick far en ny produkt att locka hemmapubliken med. Damkapporna i modernt snitt gick åt som smör i solsken.

YRJÖ VAR EN MÄNNISKOKÄNNARE som visste hur man förvaltade talang. I verksamhetens början träffade han på Hannes Kosteniemi, en man med hög och välljudande röst. Han lät som en riktig försäljare och Yrjö insåg snabbt vilken tillgång han kunde vara för verksamheten. Han engagerade Hannes i marknadsresorna och lät honom ropa: ”Pengar har inget värde, gott folk. Men varorna har penningvärde!”. Blickarna drogs genast till Keros marknadsstånd och försäljningen tog skruv.

1929 la Yrjö grunden till den företagskultur som ännu lever vidare i det lilla samhället Sattajärvi 2 mil söder om Pajala i svenska Tornedalen.